Pappa

Jag fattar inte hur det blev såhär. Allt blev så fel. Nu känns de som om du inte vill ha mig där. Känns inte som om du bryr dig. Du sa inte nånting när jag sa saker. Hemska saker. Du bara titta på mig. Jag packade min väska. Du tittade inte. Jag gick mot dörren. Tittade snabbt på dig, men mötte inte dina ögon. Det gjorde så jävla ont att stänga den där dörren utan att sagt nått. Men du sa inget heller. Jag tittade upp mot fönstret när jag gick. Där stog du. Bakom gardinen. Kanske bryr du dig ändå? De är klart du bryr dig. Dumt att tro nått annat. Men ändå.. Vet inte vad jag ska tro ibland. Det ända du säger är att jag ska flytta till mamma för att jag inte trivs. Vem har sagt att jag inte trivs? Jag trivs. Kanske inte just nu men det har sina skäl. Du vet inte hur ont det gör när du säger så. Du är min pappa. Jag älskar dig, mamma och Emma över allt annat. Jag skulle kunna gå in i helvetet om ni ville det. Ni betyder så himla mycket. Vet inte om du förstår det. Jag tror inte de. Jag vet inte hur framtiden kommer bli. Men jag hoppas verkligen att det blir bättre. Ett barn måste ha en pappa. Jag behöver en pappa. Jag behöver dig. Ingen annan. Du ska bara veta en sak. Jag kommer aldrig glömma bilden av dig i fönstret. De är nog den stunden i mitt liv som gjorde mest ont. Jag älskar dig pappa. Glöm aldrig det.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag grinar när jag läser gumman

jag älskar dig

2009-12-27 @ 01:02:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0